E-bok eller p-bok?

I New York Times kunde man häromdagen läsa en hyllning till den vanliga pappersboken och samtidigt - förstås - en nedsabling av e-varianten. Det finns gott om arga och ironiska kommentarer från e-sidan på nätet, bl a här och här och här.

Man känner igen mönstret från tidigare teknikrevolutioner. När telefonen gjorde sitt intåg i slutet av 1800-talet lär Sir William Preece, en hög chef inom British Post Office, ha fällt följande kommentar:

"Amerikanerna behöver telefonen, men inte vi. Vi har gott om budpojkar!"

I vissa fall är det lätt att förstå varför folk blir upprörda, exempelvis när vävarna i Lyon i början av 1800-talet brände alla hålkortsstyrda Jacquard-vävstolar de kunde komma åt. Den nya tekniken tog helt enkelt deras jobb och det fanns ju inte direkt någon arbetsmarknadsutbildning på den tiden.

En ytterligt intressant parallell är också det mottagande den tryckta boken fick när den började ersätta handskrifterna under 1400-talets senare del. Så här skriver John W. Warren i The International Journal of the Book, Volume 6, Number 1:

"When printed books first appeared, far from being embraced as a technological and cultural breakthrough, they were viewed with suspicion and derision, seen as inferior or even dangerous, compared with illuminated manuscripts."

I fallet e-böcker kontra p-böcker är motsättningarna dock helt obegripliga. Den som älskar pappersböcker läser pappersböcker, den som gillar e-böcker läser e-böcker. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

För min egen del är det både-och som gäller. Jag kan inte tänka mig en tillvaro utan en bokhylla med ett hyfsat urval titlar, välfyllda bibliotek och mysiga antikvariat. Samtidigt vill jag utnyttja e-läsarens alla möjligheter.

Jag tror faktiskt att de flesta bokläsare resonerar likaledes när nyhetens behag resp obehag väl har lagt sig.